Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Miss Morstans kasus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att stanna, kunde han vara mig till ovärderlig
nytta.»
Jag sjönk åter ner i stolen.
»Saken är i korthet denna,» fortsatte hon.
»Min far var officer vid ett indiskt regimente,
och jag blef hemskickad, medan jag ännu var
barn. Min mor var död, och jag hade inga
släktingar i England, men jag sattes i en god pension
i Edinburgh och stannade där, tills jag var sjutton
år gammal. År 1878 erhöll min far, som var
äldste kapten vid sitt regimente, ett års permission
och reste hem. Han telegraferade till mig från
London, att han lyckligt och väl framkommit,
och tillsade mig att genast resa ner, hvarvid han
uppgaf hotell Langham som sin adress.
Telegrammet var, som jag mins, mycket vänligt och
kärleksfullt. Vid framkomsten till London åkte
jag genast till hotellet och fick veta, att kapten
Morstan tagit in där, men att han gått ut kvällen
förut och ännu icke kommit tillbaka. Jag väntade
hela dagen utan att få några underrättelser från
honom. På aftonen vände jag mig på hotellvärdens
inrådan till polisen, och följande morgon
annonserade vi i alla tidningar. Våra efterforskningar
ledde icke till något resultat, och från den
dagen har jag icke hört ett ord vidare af min
stackars far. Han kom hem med hjärtat fullt af
hopp för att finna en smula frid och trefnad och
i stället ...»
Hon satte handen för ansiktet, och en snyftning
kväfde resten af meningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
