Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Miss Morstans kasus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är just, hvad jag ville fråga er om.»
»Då skola vi naturligtvis bege oss dit, ni
och jag och — ja, doktor Watson är just rätte
mannen. Er korrespondent säger två vänner.
Han och jag ha arbetat tillsammans förut.»
»Men vill han följa med?» frågade hon med
något bedjande både i blick och röst.
»Jag skall vara stolt och lycklig,» sade jag
varmt, »om jag kan vara er till någon tjänst.»
»Ni äro bägge mycket vänliga,» svarade hon.
»Jag har fört ett tillbakadraget lif och har inga
vänner, som jag kan vända mig till. Om jag är
här klockan sex, är det tillräckligt, förmodar
jag?»
»Ni får inte komma senare,» sade Holmes.
»Men det är också en annan sak. Är den här
handstilen den samma, som skrifvit adresserna
på askarna med pärlorna?»
»Jag har dem här,» svarade hon, i det hon
tog fram ett halft dussin papperslappar.
»Ni är i sanning mönstret för en klient, —
ni har den rätta ingifvelsen af hvad som bör
göras. Låt oss nu se!» Han bredde ut papperen
på bordet och kastade korta, skarpa blickar från
det ena till det andra. »Stilen är förställd, utom
i brefvet,» sade han därpå, »men det kan icke
vara något tvifvel om, hvem som är författaren.
Se hur det grekiska ’e’et oemotståndligt tränger
sig fram, och se på slängen där i slut’s’et. De
äro obestridligt af samma hand. Jag vill icke
inge er några falska förhoppningar, miss Morstan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
