Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. På spaningsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som var den utsatta mötesplatsen, förrän en
liten, mörk rörlig karl i kusklivré tilltalade oss.
»Är ni det sällskap, som kommer med miss
Morstan?» frågade han.
»Jag är miss Morstan, och de här herrarne
äro mina vänner,» svarade hon.
Han spände ett par märkvärdigt
genomträngande och forskande ögon i oss.
»Ni får ursäkta, miss,» sade han med en
viss butterhet i tonen, »men jag skulle be er ge
mig ert hedersord på, att ingen af edra
följeslagare är vid polisen.»
»Det ger jag er mitt ord på,» svarade hon.
Han lät höra en gäll hvissling, hvarpå en
gatpojke ledde fram en droska och öppnade
vagnsdörren. Mannen, som tilltalat oss, steg upp på
kuskbocken, under det vi togo plats inuti. Knappt
hade vi gjort det, förr än kusken snärtade till
hästen, och vi satte af med ursinnig fart genom
de dimmiga gatorna.
Vår belägenhet var sällsam nog. Här voro
vi nu på väg till ett okändt ställe i ett okändt
ärende. Men antingen var hela inbjudningen en
fullständig mystifikation — hvilket var en
tämligen oantaglig förmodan — eller också hade vi
goda skäl att tro, det vår färd kunde ha viktiga
följder. Miss Morstans sätt uttryckte alltjämt
samma beslutsamhet och själfbehärskning. Jag
försökte muntra upp och förströ henne med
skildringar af mina äfventyr i Afghanistan, men för
att säga sanningen, var jag själf så upphetsad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
