Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Den lille flintskallige mannens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»När jag först beslöt att göra er detta
meddelande,» började han, »kunde jag ha uppgifvit
min adress, men jag var rädd, att ni icke skulle
fästa afseende vid min begäran, utan taga med
er obehörigt folk. Därför tog jag mig friheten
att träffa ett aftal på så sätt, att min betjent
Williams skulle komma i tillfälle att se er först.
Jag har oinskränkt förtroende till hans klokhet,
och han hade order att icke taga något vidare
steg i saken, i fall han icke vore nöjd. Ni torde
ursäkta dessa försiktighetsmått, men jag är en
person med något tillbakadragna, jag kan till
och med säga förfinade vanor, och det fins
ingenting mera oestetiskt än en poliskonstapel. Jag
har en naturlig motvilja för den råa materialismens
alla former och kommer sällan i beröring
med den simpla massan. Jag lefver här, som ni
ser, med en viss liten atmosfer af elegans
omkring mig. Jag kallar mig själf en gynnare af
de sköna konsterna, — det är min svaga sida.
Landskapet där är en äkta Corot, och om också
en kännare kanske skulle hysa en gnista af tvifvel
om den där Salvator Rosa, så kan det icke vara
minsta fråga om min Bougereau där. Jag är
särskildt partisk för den moderna franska skolan.»
»Ursäkta, mr Sholto,» sade miss Morstan,
»men jag är här på er begäran för att höra något,
som ni ville säga mig. Det är sent, och jag skulle
önska, att samtalet blefve så kort som möjligt.»
»I bästa fall kommer det alltid att draga en
smula tid,» svarade han, »ty vi måste otvifvelaktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
