Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Den lille flintskallige mannens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vissa fakta rörande skatten, hvilka jag var
särskildt angelägen om att hemlighålla. Han hade
sagt mig, att ingen lefvande själ visste, hvart
han gått, och det tycktes icke förefinnas någon
nödvändighet för, att det någonsin skulle bli
kändt.
»Jag grubblade alltjemt öfver saken, då jag
kom att se upp och blef varse min betjent, Lal
Chowdar, i dörren. Han smög in och riglade
dörren efter sig. »Var icke rädd, Sahib», sade
han, »ingen behöfver veta, att ni dödat honom.
Låt oss gömma undan honom, och ingen skall
få nys om saken.» — »Jag har icke dödat honom»,
sade jag. Lal Chowdar skakade på hufvudet och
log. »Jag hörde alltsammans, Sahib», sade han;
»jag hörde er gräla, och jag hörde slaget. Men
mina läppar äro förseglade. Alla sofva i huset.
Låt oss hjälpas åt att få undan honom.» Detta
var tillräckligt för att bestämma mig. Om min egen
tjänare icke kunde tro på min oskuld, hur skulle
jag då kunna hoppas att öfvertyga tolf dumma
handtverkare i en jury därom? Lal Chowdar och
jag gräfde ner liket samma natt, och några dagar
efteråt voro Londontidningarna fulla af kapten
Morstans hemlighetsfulla försvinnande. Men af
hvad jag sagt, inse ni väl, att något klander
knappast kan drabba mig i den saken. Mitt fel
är, att jag icke endast dolde undan liket, utan
också skatten, och att jag behöll Morstans andel
lika väl som min egen. Därför vill jag, att ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
