Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Den lille flintskallige mannens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enda, som syntes af honom, var det rörliga, spetsiga
ansiktet.
»Min hälsa är något ömtålig», sade han, i
det han gick före oss genom korridoren. »Jag
är dömd att vara sjukling.»
Vår droska väntade på oss utanför, och vår
marschruta var tydligen uppgjord på förhand, ty
kusken satte strax af i rask fart. Thaddeus Sholto
pratade oafbrutet med sin gälla stämma, som
öfverröstade vagnshjulens rasslande.
»Bartholomeus är ett förslaget hufvud», sade
han. »Hur tror ni väl, han letade ut, hvar skatten
fans? Han hade kommit till den slutsats, att det
måste vara någonstädes inomhus, och därför
beräknade han hela husets ytinnehåll och gjorde
mätningar öfverallt, så att det icke fans en tum,
som man icke kunde afge räkenskap för. Bland
annat upptäckte han, att byggnadens höjd var
sjutiofyra fot, men att om han adderade ihop höjden
i de skilda våningarna och gjorde fullt tillräckliga
afdrag för mellanbottnarne, hvilkas tjocklek han
förvissade sig om genom borrningar, så fick han
icke upp totalsumman till mera än sjutio fot.
Där voro alltså fyra fot, som man icke kunde
redogöra för, och dessa kunde endast finnas högst
uppe i byggningen. Han knackade därför hål på
taket i det öfversta rummet, och där ofvanför
upptäckte han verkligen en liten skrubb, som
blifvit igenmurad och icke var känd af någon.
Midt i skrubben stod skrinet med skatten, hvilande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
