Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Tragedien på Pondicherry Lodge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trappan, ty hans knän skälfde, så att han knappt
kunde gå. Två gånger tog Holmes fram
förstoringsglaset ur fickan och undersökte
omsorgsfullt några otydliga märken, som föreföllo mig
endast vara några små damfläckar på kokosbastmattan,
hvilken täckte trappan. Han gick långsamt
steg för steg, i det han höll lyktan sänkt
och kastade skarpa blickar åt höger och venster.
Miss Morstan hade stannat kvar hos den
uppskrämda hushållerskan.
Den tredje trappan slutade i en rak,
tämligen lång gång, klädd på högra sidan med en
präktig indisk väggbonad och försedd på den
venstra med tre dörrar. Holmes gick framåt,
alltjämt lika långsamt och metodiskt, och vi följde
tätt i hälarne på honom, under det våra skuggor
sträckte sig allt längre och svartare bakom oss
nedåt korridoren. Tredje dörren var den, som
vi sökte. Holmes knackade på, utan att få något
svar och försökte därpå vrida om handtaget och
knuffa upp den. Men den var stängd innanför
med en bred, stark rigel, efter hvad vi kunde
se, då vi lyste på den med lyktan. Som nyckeln
var omvriden, var hålet likväl icke alldeles
igentäppt. Sherlock Holmes lutade sig ner mot det
och reste sig genast upp igen, dragande djupt
efter andan.
»Det är något diaboliskt i det här, Watson,»
sade han, mer upprörd än jag någonsin förut sett
honom. »Hur vill ni förklara det?»
Jag böjde mig ner till nyckelhålet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
