Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Sherlock Holmes i sitt esse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhand. Det är ingenting mer att få veta här.
Låt oss gå ner.»
»Hvad är då er teori angående de där
fotspåren?» frågade jag ifrigt, när vi åter kommit
ner i det undre rummet.
»Bäste Watson, försök själf att göra en liten
analys,» sade han med en anstrykning af otålighet.
»Ni känner min metod. Tillämpa den, och
det skall bli ganska lärorikt att jämföra resultaten.»
»Jag kan icke fundera ut något, som kan
komplettera och sammanbinda dessa besynnerliga
fakta,» svarade jag.
»Det skall snart vara er fullständigt klart,»
sade han obesväradt. »Jag tror icke, att här är
något vidare af vikt, men jag skall se efter.»
Han tog fram sitt förstoringsglas och ett
måttband och kröp skyndsamt omkring i rummet
på knäna, mätande, jämförande, undersökande,
med sin långa, smala näsa endast ett par tum
från golfvet och sina djupt liggande ögon glittrande
och runda som en fågels. Så snabba, tysta och
smygande voro hans rörelser, så lika en dresserad
blodhunds, som vädrar upp ett spår, att jag icke
kunde låta bli att tänka på, hvilken förfärlig
brottsling han skulle ha blifvit, om han riktat sin
energi och skarpsinnighet emot lagen, i stället för
att anstränga dem till dess försvar. Under det
han snokade omkring, mumlade han hela tiden
för sig själf, och slutligen brast han ut i ett högt
rop af förtjusning.
»Vi ha i sanning lyckan med oss,» sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>