Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Sherlock Holmes i sitt esse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det var jag, som öppnade den.»
»Åh, verkligen! Ni lade då märke till den?»
Han såg litet handfallen ut vid denna upptäckt.
»Nå, hvem som än lagt märke till den, så visar
den, hur vår munsjör gaf sig af. Konstapel!»
»Ja, sir!» — utifrån korridoren.
»Bed mr Sholto stiga in! — Mr Sholto, det
är min plikt att underrätta er, att hvad ni än
kommer att säga, skall det nyttjas emot er. Jag
arresterar er i drottningens namn såsom varande
inblandad i er broders död.»
»Se där! Sade jag icke det!» utbrast den
lille stackaren, i det han slog ut med armarne
och stirrade från den ene till den andre af oss.
»Oroa er icke för det, mr Sholto,» sade
Holmes. »Jag tror, jag kan förbinda mig till att
rentvå er från beskyllningen.»
»Lofva icke för mycket, herr teoretiker, lofva
icke för mycket,» snäste detektiven. »Ni kan
måhända finna det svårare än ni tror.»
»Jag skall icke endast rentvå honom, mr
Jones, utan jag vill också ge er till skänks namn
och signalement på en af de båda personer, som
voro här inne i rummet i går kväll. Hans namn
är Jonathan Small, efter hvad jag har all anledning
att tro. Han har aldrig fått någon egentlig
uppfostran, är liten och rörlig, med högra benet
borta och en trästump i stället, som är afnött
på innersidan. Hans venstra stöfvel är bred i
tån, med grof sula och en järnskålla kring klacken.
Han är en medelålders man, mycket solbränd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
