Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Kreosot-tunnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var i sanning en labyrint, där en mindre egendomligt
begåfvad människa än min rumkamrat väl
kunde förtvifla att någonsin finna en ledtråd.
Pinchin Lane var en rad ruskiga tvåvåningshus
af tegel i nedre delen af Lambeth. Jag fick
knacka en god stund på porten till n:r 3, innan
det gjorde någon verkan. Till slut glimtade likväl
ett ljus bakom jalousien, och ett ansikte tittade
ut ur ett fönster i öfre våningen.
»Gå er väg, er oförskämde fyllbult», sade
ansiktet. »Om ni håller så’nt där väsen, så öppnar
jag hundkojorna och släpper lös fyratiotre hundar
på er.»
»Om ni bara vill släppa ut en, så är det
just, hvad jag kommit hit för,» sade jag.
»Gå er väg!» skrek rösten. »Så sant mig
Gud hjälpe, har jag inte en huggorm här i påsen,
och jag skall släppa ner den på hufve’t på er,
om ni inte går er väg!»
»Men det är en hund jag behöfver,» ropade jag.
»Det är inte värdt att stå där och prata,»
röt mr Sherman. »Ur vägen bara, — för när
jag säger tre, kommer huggormen nerdansande.»
»Mr Sherlock Holmes» — började jag, och
dessa ord hade en magisk verkan, ty fönstret
slogs ögonblickligt igen, och inom ett par sekunder
låstes porten upp och öppnades på vid gafvel.
Mr Sherman var en mager, skranglig gubbe med
sluttande axlar, senig hals och blå glasögon.
»En vän till mr Sherlock är alltid välkommen,»
sade han. »Stig in, sir! Akta er för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
