Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Kreosot-tunnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Medhjälparen?»
»Åh, det är icke något särdeles mystiskt med
den. Men ni skall snart själf komma underfund
med alltsammans. Hvad morgonluften kännes
skön! Se på det där lilla molnet, som sväfvar
fram likt en rosenfärgad fjäder, som lossnat från
någon jättestor flamingo. Där sticker solens röda
skifva upp öfver Londons molnbädd. Den skiner
på många människor, men icke på någon, det
vill jag slå vad om, som äro ute i ett mera
sällsamt ärende än ni och jag. Hur små känna vi
oss icke med våra lumpna önskningar och
sträfvanden i närvaro af naturens stora elementarkrafter!
Är ni hemma i er Jean Paul?»
»Så där tämligen. Jag har studerat mig fram
till honom genom Carlyle.»
»Det var som att följa bäcken tillbaka till
den moderliga insjön. Han gör en egendomlig,
men djupsinnig anmärkning, — att det förnämsta
beviset på människans verkliga storhet ligger i
hennes inseende af sin egen ringhet. Det
förutsätter, ser ni, en förmåga af jämförelse och riktig
uppskattning, som i sig själf är ett bevis på ädelhet.
Ja, det fins mycket, som är tankeväckande i Richters
skrifter. Ni har väl icke någon pistol på er?»
»Jag har min käpp.»
»Det är icke omöjligt, att vi kunna behöfva
något i den vägen, i fall vi lyckas spåra upp deras
kula. Jonathan öfverlemnar jag åt er, men om
den andre visar sig svårhandterlig, skjuter jag ner
honom på fläcken.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
