Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Våra irreguliera hjälptrupper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»En karl med ett träben!» sade Holmes med
stilla häpnad.
»Ja sir, en konstig figur med ett brunt
babianansikte, som flera gånger var och sökte
gubben min. Det var han, som väckte honom i går
natt, och inte nog med det, utan min gubbe visste
af, att han skulle komma, för han hade ångan
uppe i slupen. Jag säger rent ut, sir, jag känner
mig inte alls lugn för hela den där historien.»
»Men bästa mrs Smith,» sade Holmes,
ryckande på axlarne, »ni skrämmer upp er för
ingenting. Hur kan ni påstå, att det just var han
med träbenet, som kom hit då på natten? Jag
förstår inte, hur ni kan vara så säker.»
»Hans röst, sir. Jag kände igen hans röst,
— den är så där tjock och grumlig. Han knackade
på fönstret — hon kunde väl vara omkring
tre. ’Upp med er, kapten,’ sade han, ’vi ha inte
tid att söla längre.’ Gubben min väckte Jim —
det är vår äldste pojke — och så gaf de sig af,
utan att säga så mycket som ett ord till mig.
Jag kunde höra, hur träbenet klampade mot
stenarne.»
»Och var den där mannen med träbenet
ensam?»
»Det kan jag verkligen inte säga, sir. Jag
hörde ingen annan.»
»Ja, det var tråkigt, mrs Smith, ty jag
behöfde en ångslup, och jag har hört den så mycket
berömmas, er lilla ... Hvad var det den hette
nu igen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
