Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Ett oväntadt bakslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomgående uppfört sig på det mest vänliga och
hederliga sätt. Det är vår plikt att rentvå honom från
denna förfärliga och ogrundade beskyllning.»
Det blef afton, innan jag lämnade Camberwell,
och när jag kom hem, var det alldeles
mörkt. Min kamrats bok och pipa lågo bredvid
hans stol, men han själf hade försvunnit. Jag
såg mig omkring i hopp att få sikte på en
biljett, men där fans ingen.
»Jag förmodar, att mr Sherlock Holmes gått
ut,» sade jag till mrs Hudson, när hon kom in
för att släppa ner jalusierna.
»Nej, sir. Han har gått till sitt rum, sir.
Vet ni hvad, sir —» här sänkte hon rösten till
en betydelsefull hviskning, »jag är riktigt orolig
för hans hälsa.»
»Hur så, mrs Hudson?»
»Han är så konstig, sir. Sedan ni hade gått,
gick han af och an, af och an, tills jag var alldeles
trött på att höra ljudet af stegen. Sedan hörde jag
honom tala för sig själf och muttra och gå på,
och för hvar gång det ringde på dörrklockan,
kom han utrusande i farstun och ropade: ’Hvem
är det, mrs Hudson?’ Och nu har han farit i
väg upp till sitt rum, men jag kan höra honom
gå af och an där med alldeles som förut. Jag
hoppas han inte håller på att bli sjuk, sir. Jag
vågade säga något om feberstillande medel, men
då vände han sig tvärt emot mig med en blick,
sir, så att jag inte vet, hur fort jag kom ut ur
rummet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
