Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Ett oväntadt bakslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag tror icke, ni har någon anledning till
oro, mrs Hudson,» svarade jag. »Jag har sett
honom så där förut. Han har något att fundera
på, som hetsar upp honom en smula.»
Jag försökte tala i så lätt ton som möjligt
till vår hederliga värdinna, men jag blef själf litet
ängslig, när jag hela den långa natten igenom
alltjämt hörde det dofva trampet af hans steg
och visste, hur hans skarpa förstånd och
energiska vilja rasade mot denna nödtvungna
overksamhet.
Vid frukosten såg han blek och förstörd
ut, med en feberaktigt röd fläck på hvardera
kinden.
»Ni tröttar alldeles ut er, gamle gosse,» sade
jag. »Jag hörde er gå uppe hela natten.»
»Ja, jag kunde icke sofva,» svarade han.
»Det här infernaliska problemet förtär mig
invärtes. Det är för mycket hårdt att bli
klafbunden af ett så uselt hinder, när allt annat
öfvervunnits. Jag känner männen, slupen, allting,
och likväl kan jag icke få några underrättelser.
Jag har satt andra agenter i rörelse, begagnat
hvarje medel, som står till mitt förfogande. Hela
floden har blifvit genomsökt på båda sidor, men
ingenting har upptäckts, och icke häller har mrs
Smith hört af sin man. Jag börjar snart tro, att
de borrat båten i sank. Men mot ett sådant
antagande tala åtskilliga invändningar.»
»Eller att mrs Smith fört oss på orätt spår.»
»Nej, det tror jag, vi alldeles kunna lämna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
