Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Ett oväntadt bakslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej, men jag är i hans ställe. Ni kan säga
mig hvarje bud, ni har till honom.»
»Det var till honom själf, jag skulle säga
det,» fortfor han.
»Men jag säger er ju, att jag är i hans ställe.
Var det angående Mordecai Smiths båt?»
»Ja, jag vet, hvar den är, jag. Och jag vet,
hvar de äro, de där som han är på jakt efter.
Och jag vet, hvar skatten är. Jag vet alltihop
om den saken.»
»Berätta det för mig då, så skall jag låta
honom veta det.»
»Det var till honom själf, jag skulle säga
det,» upprepade han med en gammal gubbes hela
nyckfulla envishet.
»Nå, då får ni lof att vänta på honom.»
»Nej, nej, jag tänker minsann inte sitta här
och förspilla en hel dag för ingenting. Om mr
Holmes inte är hemma, så får mr Holmes taga
reda på alltihop själf. Jag tycker inte om ert
utseende, någon af er, och jag tänker inte säga
ett ord.»
Han stultade mot dörren, men Athelney
Jones ställde sig i vägen för honom.
»Vänta litet, min vän,» sade han. »Ni har
viktiga upplysningar att lemna, och ni får inte
gå er väg. Vi ämna hålla er kvar, vare sig ni
vill eller icke, tills vår vän kommer hem.»
Gubben tog en liten ansats mot dörren, men
som Athelney Jones satte sin breda rygg
däremot, insåg han gagnlösheten af att göra motstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
