Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Ett oväntadt bakslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tio pund i veckan. Men jag tyckte ändå, jag
kände igen den där glimten i ert öga. Ni slapp
icke så lätt undan oss i alla fall.»
»Jag har knogat i den här utstyrseln hela
dagen,» sade han, tändande sin cigarr. »Ser ni,
det är en stor del brottslingar, som börja på att
känna igen mig, — isynnerhet sedan vår vän här
tog sig för att offentliggöra några af mina
bedrifter, och därför kan jag endast ge mig ut på
härnadståg under någon sådan här simplare
förklädnad. Ni fick mitt telegram?»
»Ja, det var det som förde mig hit.»
»Hur har ni lyckats i edra åtgöranden?»
»Det har gått om intet alltihop. Jag har
måst frigifva två af mina fångar, och mot de andra
båda fins det inga bevis.»
»Betyder ingenting, — jag skall skänka er två
andra i stället. Men ni måste ställa er under
mitt kommando. Ni får gärna taga all den
officiella äran af saken, men ni måste handla efter
de förhållningsorder, jag ger er. Är det
öfverenskommet?»
»Obetingadt — bara ni skaffar dem i
händerna på mig.»
»Nå väl då, först och främst behöfver jag
en snabbgående polisbåt — en ångslup — som
skall vara vid Westminster Stairs klockan sju.»
»Det är lätt åstadkommet. Det fins alltid
en där i närheten, men jag kan gå tvärs öfver
gatan och telefonera, för att vara säker.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
