Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Förföljandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borta på Pondicherry Lodge — kunde han knappast
ge sig af med detsamma, utan behöfde alltid
en viss tid, om också endast en dag, för att
ordna sina affärer. Det var åtminstone det
troligaste.»
»Det förefaller mig litet svagt i bevisföringen.»
sade jag. »Det är väl troligare, att han ordnade
sina affärer på förhand, innan han någonsin gaf
sig ut på sitt ströftåg.»
»Nej, det tror jag icke. Denna hans kula
var en alltför värdefull tillflyktsort i händelse af
behof, för att han skulle säga upp den, innan
han var säker på, att han kunde vara den
förutan. Dessutom var det en annan tanke, som
slog mig. Jonathan Small måste ha förstått, att
det egendomliga utseendet hos hans följeslagare
skulle ge anledning till prat, hur mycket han än
försökte svepa in honom i ytterplagg, och kanske
sättas i samband med Norwoodsmordet. Det var
han tillräckligt slug för att inse. De hade brutit
upp från sitt hufvudkvarter under skydd af
mörkret, och han var angelägen att komma tillbaka,
innan det var ljusa dagen. Men nu var klockan
öfver tre, enligt mrs Smiths utsago, när de stego
ombord på båten. Det skulle vara alldeles ljust
och fullt med folk i rörelse inom en timme eller
så. Därför, räsonnerade jag, foro de icke
särdeles långt. De betalade Smith bra, för att han
skulle hålla munnen, förbehöllo sig slupen till sin
slutliga affärd och skyndade hem till sig med
skatten. Om ett par nätter, när de hunnit se,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
