Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Förföljandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och frågade mig för vid alla varf nedåt floden.
På femton ställen hade jag ingenting för min
möda, men på det sextonde — Jacobsons — fick
jag veta, att Aurora blifvit ditlämnad för två
dagar sedan af en karl med ett träben, för att
undergå någon obetydlig reparation af rodret.
’Det är inte något på tok med rodret, inte,’ sade
arbetsförmannen; ’där ligger hon med de röda
strimmorna.’ I detsamma, hvem uppenbarar sig
väl plötsligt för mina ögon, om icke Mordecai
Smith, den saknade skepparen? Han var betydligt
öfverlastad af starka drycker. Jag visste
naturligtvis icke, att det var han, men han skrek
högljudt ut sitt namn och namnet på sin slup.
’Jag vill ha henne i kväll klockan åtta,’ sade han,
’precis klockan åtta, kom ihåg det, för jag har
två herrar, som icke ha lust att vänta.’ De hade
tydligen betalat honom väl, ty han hade fullt
upp med pengar och kastade omkring silfvermynt
åt arbetarne. Jag följde efter honom en bit, men
så slank han in på en ölstuga, och jag vände
om till varfvet. På vägen råkade jag stöta på
en af mina gossar och posterade honom som
skildtvakt vid slupen. Han skall stå nere vid
flodbrädden och vifta med näsduken åt oss, när de
ge sig af. Vi skola ligga på lur ett stycke ut
i strömmen, och det vore märkvärdigt, om vi
icke sedan knepo Aurora med rymmare, skatt
och alltihop.»
»Ni har planlagt det hela mycket fint, vare
sig de äro de rätta eller ej,» sade Jones; »men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
