Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Förföljandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om jag hade saken om hand, skulle jag förlagt
en liten polisstyrka i Jacobsons varf och
arresterat dem, när de kommo dit.»
»Hvilket de aldrig skulle gjort. Den där
munsjör Small är en ganska listig krabat. Han
skickar naturligtvis en spejare i förväg, och om
något skulle förefallit honom misstänkt, hade han
hållit sig undan en vecka till.»
»Men ni kunde ha hakat er fast vid
Mordecai Smith och på det viset blifvit förd till deras
gömställe,» sade jag.
»Det skulle bara varit att förspilla min tid
i onödan. Jag tror, vi kunna hålla hundra mot
ett, att Smith icke vet, hvar de bo. Hvarför
skulle han göra några frågor, så länge han har
fullt upp med pengar och våtvaror. De ge
honom bud, om hvad han skall göra. Nej, jag har
tänkt öfver alla möjliga förfaringssätt, och detta
är det bästa.»
Medan detta samtal egde rum, hade vi skjutit
fram under de långa rader af broar, som hvälfva
sig öfver Themsen. När vi foro förbi City,
förgyllde solens sista strålar just korset på St. Paul’s
tornspira. Det var skumt, innan vi hunno fram
till Towern.
»Där är Jacobsons varf,» sade Holmes,
pekande på en skog af master och rår åt
Surreysidan. »Kryssa sakta fram och tillbaka här i
skydd af den där långa raden med pråmar.»
Han tog fram en nattkikare ur fickan och höll
den en stund riktad mot stranden. »Jag ser min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
