Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Förföljandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skildtvakt på hans post,» anmärkte han, »men
icke ett spår af någon näsduk.»
»Om vi skulle fara ett stycke nedåt floden
och lägga oss i bakhåll för dem,» föreslog Jones
ifrigt.
Vi voro alla ifriga nu, till och med
poliskonstaplarne och eldarne, som hade ett mycket
oredigt begrepp om hvad som föregick.
»Vi ha icke rätt att taga något för afgjordt,»
svarade Holmes. »Det är visserligen tio mot ett,
att de ge sig af nedåt floden, men vi kunna icke
vara säkra. Från denna punkt kunna vi se
inloppet till varfvet, och de kunna knappast se oss.
Det blir en klar natt och tillräckligt ljus. Vi
måste stanna, där vi äro. Se, så mycket folk,
som strömmar ut där borta i gasskenet.»
»De komma från arbetet på varfvet.»
»Sådana smutsiga, ruskiga figurer! Men jag
förmodar, att hvarenda en af dem har en liten
odödlig gnista dold någonstädes i sitt bröst. Man
skulle icke tro det, när man ser dem. Det fins
ingen sannolikhet a priori därför. Ja, människan
är en sällsam gåta!»
»Någon har kallat henne en själ, dold under
omhöljet af ett djur,» sade jag.
»Winwood Reade har några intressanta
uttalanden i detta ämne,» anmärkte Holmes. »Han
säger, att fastän individen själf är en olöslig gåta,
blir han som aggregat en matematisk visshet.
Man kan till exempel aldrig förutsäga, hvad den
eller den enskilda människan skall göra, men man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
