Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Förföljandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
passerat dammen, skjutit förbi West India Docks,
längs den långa Deptford Reach och upp igen,
efter att ha farit omkring Isle of Dogs. Den
mörka fläcken framför oss upplöste sig småningom
i de smäckra formerna och nätta skrofvet
på Aurora. Jones riktade skenet af vår
blänklanterna på henne, så att vi tydligt kunde se
gestalterna af dem, som voro ombord. En karl
satt i aktern och hade något mörkt mellan knäna,
öfver hvilket han lutade sig ner. Bredvid honom
låg en svart massa, som såg ut som en
Newfoundlandshund. Gossen höll rodret, under det
jag i det röda skenet från ugnen kunde se gubben
Smith, utan rock och väst och skyfflande in
kol, som om det gällt lifvet. De hade till en
början kanske haft sina tvifvel om, huruvida vi
verkligen förföljde dem; men nu, då de sågo,
hur troget vi följde efter i alla deras krokar och
vändningar, var naturligtvis saken utom all fråga.
Vid Greenwich voro vi ungefär trehundra fot efter
dem. Vid Blackwell kunde det icke vara mera
än tvåhundrafemtio. Jag har under mitt brokiga
lif jagat många slags villebråd i många olika
länder, men aldrig har en dylik sport hållit mig
i så andlös spänning som denna vilda, halsbrytande
människojakt nerför Themsen. Långsamt
och säkert vunno vi på dem, fot för fot. I nattens
tystnad kunde vi höra flåsandet och hamrandet
af deras maskin. Karlen i aktern satt alltjämt
nedhukad öfver det mörka föremålet, och hans
armar rörde sig, som om han sysslade med något,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
