Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Den stora Agraskatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nå, om han icke gjort något ondt, skola
vi se till, att intet ondt vederfares honom. Fastän
vi äro kvicka nog att fånga våra gossar, äro vi
inte så kvicka att döma dem.» Det var komiskt
att ge akt på, hur den konsekvente Jones redan
började stoltsera öfver den lyckade fångsten. Af
det lätta leende, som spelade öfver Sherlock
Holmes ansikte, kunde jag se, att han också hade
roligt åt det.
»Vi äro snart vid Vauxhall Bridge,» fortfor
Jones, »och skola där landsätta er, doktor Watson,
jämte skrinet. Jag behöfver väl knappast säga
er, att det är ett stort och viktigt ansvar jag tar
på mig genom att handla på detta sätt. Det är
i högsta grad oregelmässigt, men en öfverenskommelse
måste naturligtvis stå fast. Jag är
likväl, min pligt likmätigt, tvungen att skicka en
poliskonstapel med er, då ni har ett så värdefullt
depositum i edra händer. Ni åker förmodligen?»
»Ja, det har jag tänkt.»
»Synd att det icke fins någon nyckel, så att
vi kunde inventera det först. Ni får lof att bryta
upp det. Hvar är nyckeln, min gubbe?»
»På Themsens botten,» svarade Small kort.
»Hm! Det lönade icke mödan att göra oss
detta onödiga besvär. Ni har redan skaffat oss
nog af den varan. I alla fall, doktor, behöfver
jag icke varna er att vara försiktig. Tag skrinet
med er tillbaka hem till Baker Street. Ni skall
träffa oss där på vår väg till vaktkontoret.»
De satte mig i land vid Vauxhall med mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
