Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jonathan Smalls historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plantagen, hålla ögat på folket, medan de
arbetade, och rapportera lättingarne. Betalningen var
god, jag bodde bekvämt, och allt som allt hade
jag ingenting emot att tillbringa återstoden af
mitt lif där på indigoplantagen. Mr Abel White
var en välvillig herre, och han brukade ofta titta
in i min lilla stuga och röka en pipa med mig,
för där ute känner sig den ene hvite mannen så
vänligt stämd mot den andre, som han aldrig
gör här hemma.
»Men jag hade aldrig någon tur med mig i
längden. Helt tvärt, innan man visste ordet af,
brast det stora upproret löst öfver oss. Den ena
månaden låg Indien där efter allt utseende så
lugnt och fredligt som själfvaste Surrey eller Kent,
och i den nästa voro två hundra tusen svarta
djäflar lössläppta öfver hela landet och gjorde
det till ett sannskyldigt helvete. Naturligtvis
känner ni till det alltihop, god’ herrar — åtskilligt
mer än hvad jag gör förmodligen, eftersom
läsning aldrig varit min starka sida. Jag vet
bara, hvad jag såg med mina egna ögon. Vår
plantage låg på en plats, som hette Muttra, nära
gränsen af de Nordvestra provinserna. Natt efter
natt lyste himlen eldröd af skenet från brinnande
bungalows, och dag efter dag kommo små
afdelningar af europeer tågande öfver våra ägor med
hustrur och barn på väg till Agra, där de
närmaste trupperna voro förlagda. Mr Abel White
var en envis man. Han hade fått i sitt hufvud,
att ryktena öfverdrefvo, och att hela historien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
