Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jonathan Smalls historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle taga slut lika fort som den börjat. Där
satt han på sin verande och drack whisky och
rökte cigarr, under det hela landet stod i eld och
låga omkring honom. Naturligtvis stannade vi
hos honom, jag och Dawson, som jämte sin
hustru skötte om bokföringen och hushållet. Nå,
en vacker dag slog blixten ner öfver oss. Jag
hade varit borta på en aflägsen plantage och red
långsamt hemåt på aftonen, då min blick föll på
en oredig massa, som låg huller om buller nere
i en djup hålväg. Jag red dit, för att se hvad det
var, och greps af en rysning, när jag fann, att
det var Dawsons hustru, sönderhackad i små bitar
och hälft uppäten af schakaler och vilda hundar.
Litet längre uppåt vägen låg Dawson själf
framstupa med en tom revolver i sin hand och midt
emot honom fyra sepojer liggande öfver
hvarandra. Jag drog in tyglarne på min häst,
undrande åt hvilket håll jag skulle vända mig; men
i detsamma fick jag se ett tjockt rökmoln bolma
upp från Abel Whites bungalow och lågorna
sticka upp ur taket. Då visste jag, att jag inte
längre kunde göra min husbonde någon nytta,
utan endast skulle kasta bort mitt eget lif, ifall
jag blandade mig i saken. Därifrån jag stod,
kunde jag se hundratals svarta djäflar, ännu klädda
i sina röda rockar, tjutande dansa omkring det
brinnande huset. Några af dem pekade på mig,
och ett par kulor susade förbi mina öron, men
jag satte i väg tvärs öfver risfälten och befann
mig sent på aftonen i säkerhet inom Agras murar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
