Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jonathan Smalls historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon varit så kringgärdad af döden. Jag stannade
kvar vid porten med lyktan.
»Jag kunde höra det taktmässiga trampet af
deras steg genljuda genom de ödsliga gångarne.
Plötsligt upphörde det, och jag hörde röster och
en brottning och ljudet af slag. I nästa
ögonblick förskräcktes jag af hastiga steg, som kommo
springande emot mig, och urskilde på samma
gång ett tungt flåsande. Jag riktade lyktan nedåt
den långa raka gången, och där kom den fete
köpmannen löpande i full fart med en blodstrimma
öfver ansiktet, och tätt i hälarne på honom,
skuttande som en tiger, den långe svartskäggige
sikhen med en knif i handen. Jag har aldrig
sett någon springa så fort som den lille
köpmannen. Han vann på sikhen, och jag kunde se,
att om han väl kom förbi mig och ut i det fria,
skulle han rädda sig. Ett ögonblick veknade
mitt hjärta, men tanken på hans skatt förhärdade
mig åter. Jag stack mitt gevär mellan benen på
honom, när han rusade förbi, och han rullade
rundt som en skjuten kanin. Innan han kunde
resa sig upp, var sikhen öfver honom och stötte
sin knif två gånger i hans sida. Han hvarken
jämrade sig eller rörde en muskel, utan låg
alldeles, som han hade fallit. Jag tror för min del,
att han kanske bröt nacken af sig i fallet. Ni
se, go’ herrar, att jag håller mitt löfte, — jag
berättar er hvarenda smul, precis som det hände,
vare sig det är till min fördel eller ej.»
Han tystnade och sträckte ut sina fjättrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
