Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jonathan Smalls historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och kapten Morstan kommo stöflande förbi på
väg till sitt kvarter. De voro riktiga skötevänner,
de båda, och hängde alltid ihop. Majoren
rasade öfver sina förluster.
»’Det är förbi, Morstan,’ sade han, just då
de gingo förbi min hydda. ’Jag blir tvungen att
begära afsked. Jag är ruinerad.’
»’Prat, gamle gosse,’ sade den andre och
slog honom på axeln. ’Jag är själf så där
tämligen barskrapad, men ...’ Mera hörde jag inte,
men det var nog för att ge mig att tänka på.
»Ett par dagar senare var major Sholto ute
och ströfvade på stranden, och jag passade på
att tala med honom.
»’Jag skulle vilja be er om ett råd, major,’
sade jag.
»’Nå, hvad är det, Small?’ frågade han,
tagande cigarren ur munnen.
»’Jag ville fråga er, sir, hvem man rätteligen
skall vända sig till för att öfverlämna en gömd
skatt. Jag vet, hvar en sådan på en half million
pund fins, och som jag inte kan nyttja den själf,
har jag tänkt, att det bästa kanske vore att
öfverlämna den åt de lagliga myndigheterna, så
kunde de kanske laga, att mitt straff blefve
afkortadt.’
»’En half million, Small?’ flämtade han och
spände ögonen i mig för att se, om jag talade
allvarsamt.
»’Just det, sir — i juveler och pärlor. Den
ligger där, så hvem som helst kan taga den. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
