- Project Runeberg -  Drottning Christina : Drame i fyra acter /
6

(1792) [MARC] Author: Johan Henric Kellgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första acten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Som af fd mängas rått förenadt motftånd finner.

Jag fjelf — jag glömmer ej ett nära ilågtfkapsband,
Öch att en öm, en kår, en dygdig makas hand
Är Delagardies fkånk— men om han, nog förmäten,
Nog af fin börd, fitt ftånd, fin trohctspligt förgäten,
Till ijelfva throncns höjd fin åtrå fträcka tör...

Jag fvär vid denna thron, hvars väl mig ypperfl: rör;
yid detta fvård, iom drogs defs heder att förfvara;

Vid Guftaf Adolphs ftoft, och fofterlandets fara :

Jag fjelf den förfta blef, fom fordrade hans blod,

Att hämnas det fördårf fom Sverge föreftod—.

Men, 1-Iimlen vare låf! defs vrede fkall ej kråfva,

Att på fä våldiämt fått ett nefligt anflag håfva;

Och kärleken, beftört, ofs fjelf ett medel lår,

Som vida mindre grymt men lika iakert år.

Ni fjelf från långre tid, med hela Hofvet, funnit
Att Delagardies bröft för eder Syfter brunnit;

Ni vet — defs egen hand Er derom vifshet gett _

Att hon hans ömma eld med hemligt nöje lett;

Och håda i fitt hopp en lycka fäker trodde.

Som på ett bifall blott af hennes Far berodde:

Men han, hvars klokhet valt en annan prölningslag,
Som för fin dotters börd, defs dygder och behag
Trott högre ödens lott af Himlen ämnad vara,

Frän tid till annan dröjt att fitt beilut förklara.

Nu, då han häpen fer en allmän faras hot,

Han med fitt bifall ijelf går Delagardie mot;

Och Delagardie, glad, mea vördnad, men med tyftnad...

CARL GUSTAF.

Jag fer det, Torftensfon: Hans djårfva ärelyftnad,

Som inga hinder tål, fom inga grånfor vet;

Den tvekan han förlport; hans egen flygtighet:

Alt bådar mig hans ivar; alt fåger, att till råga
Af vår förnedring _ T0R.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dchristina/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free