Drottning Christina : Drame i fyra acter / 13 (1792) Author: Johan Henric Kellgren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra acten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ANDRA ACTEN.

(Theatern föreſtäller en Sal på Slottet)

FÖRSTA SCENEN.

CHRISTINA.        Fröken SPARRE.

Fröken SPARRE,

Nej, jag Er ej förftår _ Ung, dyrkad, ftor i åra.
Stor uti magt, i alt hvad dödlige begåra,
I alt hvad Hiromelen at dygderne förår»
Hvem kan vål lycklig bli, om Ni ej lycklig år?
Men denna qvåfda fuck, och desfa tyfta tårar–-
Nej, något hemligt qval, min Drottning, Eder fårar,,.
Och Ni fördöljer det _ och döljer det för mig!

CHRISTINA.

I denna klagan . . . ach! hvad oflculd röjer fig!’
Van, ifrån barnaår, att om mitt hjerta råda,
Att känna deſs begår, defs alla tankar ikåda,
Kanhända i min blick du redan låfa bordt
Det våld, ſom kårleken på mina finnen gjort.
Men ögat kan ej ſe, hvad ej i hjertat varit:
Man gisſar ej de qval, ſom man ej ſjelf förfarit;
Och i det ſälla lugn, ſom ſkyddar dina dar,
Dig kärlek blott ännu till namnet kunnig var.
Så lär då af mitt tal att känna deſs förmåga,
Att flyckta för deſs ro, och båfva för deſs plåga —
Uti de ſpäda är, då ledd af menlöshet
Man ej af bördens rått och lyckans fördom vet,
Då man ſig jämlikt tror alt hvad ens tycke vinner,
Och man ej älſka blygs hvad man behagligt finner;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>