Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje acten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur lyckligt, om ån nu jag mig bedragen fann!
Men dom, om något rum för tvekan lemnas kan.
Den djårfve alt bekånt _ Nyis, fåker om fin lycka,
Men tvungen att den bild utur fitt hjerta rycka,
Hvars fegrande behag hans trolöshet fördömt,
Han i en Syfters fköt fin fröjd och faknad tömt.
Hon, vida mindre rörd utaf fin Broders heder,
Än häpen för det fall hans högmod fig bereder,
Och lydig mot den tro, hon lika ikyldig var
Sin maka och fitt land _ alt för mig yppat har.
Du fer det. Ingen magt har kunnat öfvervinna
Det öde, forn beredt vårt fall.
OXENSTIERNA.
O qvinna! qvinna!
Håmd och förtviflan! — Gå! fördärfvet år dig nar.
Din fvaga thron ... Men ach! Hon Guftafs dotter år !
TORSTENSSON.
År hon ej Din ockia ? — Du mins de filta orden
Utaf din Konungs hand: “Hvad kåraft uppå jorden
„Mitt hjerta lemna ikall, jag ger i ditt förvar;
,,En maka och ett barn : blif deras vån och far“ —
Du vet om desfa ord fig i ditt hjerta tryckte,
Och om du åtlydt dem — Och då ett blodigt rygte
Med tårar återbar vår fallna Hjeltes namn;
Då var det du, min vån, din faderliga famn,
Som detta ipåda barn i folkets åfyn burit,
Och deras trohetsed vid hennes vagga fvurit
OXENSTIERNA.
Hur illa lönar hon fitt hulda fofterland!
TORSTENSSON.
Men löfer hennes fel en underfåtes band i
Förvillad, hon defs mer af dygden itöd behöfver;
E 2 Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
