Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN YULSÅNG PÅ PROSA 5
JI
gård — bokstavligen för att ge sin obeslutsamme son
en varning.
Serooge lät aldrig stryka ut gamle Marleys namn.
Där stod det i åratal efteråt över kontorsdörren:
Serooge & Marley. Firman var känd som Scrooge &
Marley. Ibland råkade folk som inte kände affären kalla
Serooge Scrooge men ibland Marley, och han lystrade
till bägge namnen. Det gjorde honom alldeles det-
samma.
Men ack, han hade sin hand knuten kring penning-
kvarnen, den Scrooge! En småaktig gnidare, en pre-
jare, en penningskrapande, smulgråtig, girig gammal
syndare! Hård och vass som en flinta, ur vilken aldrig
stålet kunnat locka fram en gnista välgörande eld;
dolsk och sluten och kär i ensamheten som en ostra.
Den inre kölden förstelnade hans anletsdrag, nöp hans
spetsiga näsa, skrynklade hans kinder, kom hans gång
att styvna; gjorde hans ögon röda, hans tunna läppar
blå; och bröt fram i hans knarrande röst. Det låg
rimfrost på hans hjässa, hans ögonbryn och borstiga
haka. Han bar ständigt med sig sin egen låga tem-
peratur; han kylde ut sitt kontor i rötmånaden, och
kunde inte töa upp det en enda grad vid jultiden.
Yttre hetta och köld hade föga verkan på Scrooge.
Ingen värme kunde värma honom, intet vinterväder
kyla ut honom. Ingen vind hur skarpt den än blåste
var bistrare än han, intet snöfall mera flitigt i sitt kall,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
