Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I —
4 CHARLES DICKENS
intet ösregn mera oblidkeligt. . Ovädret visste inte hur
det skulle få bukt med honom. Det värsta regn, snö
och hagel och storm kunde skryta med en fördel över
honom i ett avseende. De foro ofta fram beskedligt,
och det gjorde aldrig Scrooge.
Aldrig hejdade någon honom på gatan för att med
vänlig min säga: — Käre Scrooge hur står det till?
När kommer du och hälsar på mig? Aldrig begärde
tiggarna en slant av honom, aldrig frågade barnen hur
mycket klockan var, aldrig i hela hans liv hade någon
man eller kvinna frågat Scrooge om vägen dit eller dit.
Till och med de blinda tiggarnas hundar tycktes känna
till honom; och när de sågo honom komma gående
förde de sina ägare in i portgångar eller på gårdar;
och så viftade de med svansen som om de menade:
— inga ögon är bättre än onda ögon, blinda husbonde!
Men vad brydde Scrooge sig om det. Det var så
han ville ha det. Att armbåga sig fram i trängseln på
livets stigar och hålla all mänsklig sympati på avstånd,
det var just hans glädje.
En dag — det var den bästa dagen på hela året,
julafton — satt gamle Scrooge flitigt sysselsatt på sitt
kontor. Det var kallt, bistert vinterväder, dimmigt över-
allt; och han kunde höra hur folket ute på gården sprang
flåsande av och an och tog sig åkarbrasor för att värma
sig och stampade fötterna mot stenläggningen. Torn-
uren i City hade nyss slagit tre, men det var redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
