Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JULSÅNG PÅ PROSA 5
alldeles mörkt — det hade inte varit ljust på hela dagen
— och ljus blinkade i fönstren till kontoren i grann-
skapet som rödgula oljefläckar på mörkrets brunsvarta
grund. Dimman trängde sig in genom varje rämna,
varje nyckelhål och stod så tät utanför att fastän gården
var en bland de trängsta, sågo husen mitt emot ut som
rena töckenbilder. När man såg det smutsfärgade
molnet sänka sig och svepa allt i mörker skulle man
kunna tro att naturen hade sin bostad i närheten och
höll på att brygga julöl i ofantlig skala.
Dörren till kontoret stod öppen så att Scrooge kunde
hålla ögonen på sin bokhållare som kopierade brev i
en liten ynklig cell, ett slags cistern. Scrooge hade en
mycket liten brasa, men bokhållarens var ännu mindre,
så mycket mindre att den såg ut som ett enda kol.
Men han kunde inte lägga på mera, ty Scrooge hade
kolhinken i sitt eget rum; och så fort bokhållaren kom
in med skyffeln började principalen ofelbart profetera
deras kommande skilsmässa. Därför svepte bokhållaren
om sig sin vita yllehalsduk och försökte värma sig vid
ljuset; men eftersom han inte var utrustad med någon
starkare fantasi misslyckades han jämmerligen.
— En glad jul, morbror! Lycka till! sade en munter
stämma. Det var Scrooges systerson som kom in med
en sådan fart att dessa ord voro första tecknen till hans
ankomst.
— Bah! sade Scrooge, Humbug!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
