Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JULSÄNG PÅ PROSA 17
Håret stod på ända och rörde sig som för en fläkt
eller ett hett luftdrag; och fastän ögonen stodo vid-
öppna, voro de fullkomligt orörliga. Detta och den
blekblå färgen gjorde ansiktet fasaväckande; men själva
fasan i det tycktes icke höra till uttrycket i ansiktet
utan ligga utanför dess kontroll.
Då Scrooge skarpt fixerade spökbilden, var den åter-
igen en portklapp.
Det skulle vara osanning om vi sade att Scrooge
icke blev rädd eller att hans blod icke kom i en viss
rörelse som varit honom okänd ända från hans barnaår.
Men han lade sin hand på nyckeln, som han lämnat i
låset, vred om med fast hand, steg in och tände på
sitt ljus.
Han gjorde ett uppehåll i ett ögonblicks obeslutsam-
het, innan han stängde porten; och han Zog först en
försiktig titt bakom den, som väntade han nästan att
bli skrämd av Marleys stångpiska som kunde sticka
fram utåt förstugan. Men på portens baksida fanns
det ingenting annat än de skruvar och muttrar som
naglade fast portklappen; så han sade: pyttsan! och
stängde den med en skräll.
Slaget genljöd som en åskskräll genom hela huset.
Varje rum däruppe och varje fat i vinhandlarens käl-
lare därnere tycktes ha ett eget eko för sig. Scrooge
var icke den man som lät skrämma sig av ett eko.
2 Dickens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
