Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JULSÅNG PÅ PROSA 25
Spöket uppgav på nytt ett högt anskri, skakade sin
kedja och vred sina skugghänder.
— Du är fjättrad, sade Scrooge darrande, Varför?
— Jag bär den kedja jag smitt under min livstid,
svarade anden. — Själv har jag gjort henne länk för
länk, aln för aln; av egen fri vilja har jag bundit henne
omkring mig och av egen fri vilja burit henne. Är
mönstret till kedjan främmande för dig?
Serooge darrade mer och mer.
— Eller skulle du, fortfor anden, vilja lära känna tyng-
den och längden av den grova kedja du själv bär?
För sju jular sedan var hon lika lång och tung som
min. Sedan dess har du arbetat flitigt på henne. Det
är en tung, tung kedja.
Scrooge kastade en skygg blick på golvet omkring
sig, liksom väntade han sig där få se en kedja av
femtio till sextio famnars längd; men han blev ingen-
ting varse.
— Jacob, sade han bedjande, gamle Jacob Marley,
tala mera till mig! Giv mig tröst!
— Jag har ingen tröst att ge, svarade anden; den
kommer från andra regioner, Ebenezer Scrooge, och
tillföres andra människor genom andra budbärare. Jag
kan icke heller säga dig det som jag skulle vilja säga.
Blott få minuter till äro mig förunnade. Jag har ingen
rast eller ro, jag kan icke stanna någonstädes. Min
ande lämnade aldrig vårt kontor — märk väl! — så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
