Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 CHARLES DICKENS
Med ovanlig osäkerhet i sitt uttal frammumlade
Serooge till svar att det var en liten blemma; och bad
anden föra sig vart han ville.
— Kommer du ihåg vägen? frågade anden.
— Om jag kommer ihåg den! svarade Scrooge
med värme; med förbundna ögon skulle jag kunna gå
den
— Märkvärdigt att du glömt den under så många
år! anmärkte anden. — Låt oss gå vidare!
De gingo fram utefter vägen, och Serooge kände
igen varje grind, varje stolpe, varje träd, till dess på
avstånd syntes en liten småstad med sin bro, sin kyrka
och sin slingrande flod. Nu kommo några små lurviga
hästar travande, ridna av gossar, vilka ropade an andra
gossar som åkte i lantliga vagnar och kärror. Alla
voro mycket uppspelta och jublade varandra till mötes,
så att de vida fälten gåvo genljud av den muntra musiken
i deras glädje.
— Detta är blott skuggor av det som varit, sade
anden. — De veta ingenting av oss.
De glada gossarne kommo nu närmare; och, när
de nalkades, kände Scrooge dem alla och nämnde dem
vid namn varenda en. Varför gladde han sig så
övermåttan att återse dem? Varför glänste hans skarpa
ögon och klappade hans hjärta under det de skyndade
förbi? Varför blev han fylld av glädje när de önskade
varandra >»glad jul!> då :de skildes åt vid vägkors-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
