Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JULSÅNG PÅ PROSA A7
de hoppade upp och körde muntert utför trädgårds-
vägen; och hjulen svepte rimfrost och snö som en skur
från buskarna vid vägkanten.
— Alltid samma ömtåliga varelse som en fläkt kunde
ha brutit ned, sade anden. — Men hon hade ett varmt
hjärta.
— Det hade hon, utbrast Serooge. — Du har rätt.
Jag säger inte emot dig, ande. Gud förbjude det!
— Hon dog som gift kvinna, sade anden, och hade,
vill jag minnas, barn.
— Ett barn, svarade Scrooge.
— Riktigt, din systerson, sade anden.
Scrooge tycktes bli orolig och svarade ett kort: »ja».
Ehuru de just nyss lämnat skolan, befunno de sig
likväl redan på de vimlande gatorna i en stad, där
skugg-människor sprungo av och an, skugg-vagnar och
kärror letade sig väg och allt var oro och rörelse,
liksom i en verklig stad. På de utpyntade bodarne
och magasinerna märkte man lätt att också här åter
var jul; men det var afton, och gatorna upplysta.
Anden stannade vid en viss boddörr och frågade
Scrooge, om han kände den.
— Om jag känner den? sade Scrooge. — Här till-
bragte jag ju mina läroår.
De gingo in. Vid åsynen av en gammal herre i
peruk, som satt bakom en pulpet av en sådan höjd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
