Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JULSÅNG PÅ PROSA 57
ont. En mycket, mycket kort tid, och du skall gärna
visa ifrån dig minnet härav såsom en svår dröm, ur
vilken du till din lycka snart vaknat. Måtte du bli
lycklig med det liv du valt!
Hon lämnade honom, och de skildes åt.
— Ande! ropade Scrooge, visa mig ingenting mera!
För mig hem! Vad njutning finner du att plåga mig?
— Blott en skugga till! svarade anden.
— Nej, nej, utropade Scrooge. — Ingen mera! Jag
vill icke se henne. Visa mig ingen mer!
Men den oblidkeliga anden omslöt honom med bägge
armarna och tvang honom att åskåda vad som nu
följde.
De befunno sig på en annan skådeplats; ett rum
icke synnerligen stort eller präktigt, men innerligen
trevligt. Nära brasan satt en ung vacker flicka, så lik
den Scrooge nyss sett att han trodde henne vara den-
samma, till dess han blev varse denna, nu en ståtlig
matrona, som satt mitt emot sin dotter. I rummet
rådde ett oerhört stoj och oväsen, ty där funnos flera
barn än Scrooge i sitt upprörda sinnestillstånd kunde
räkna, och långt ifrån att vara »stilla och sediga»,
gjorde vart och ett väsen för tolv. Följden därav var
ett larm och buller utan like; men ingen tycktes bry
sig därom; tvärtom logo mor och dotter av hjärtans
grund och hade mycket roligt; snart blandade sig den
senare med i leken och lämnades ingalunda oantastad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
