Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RR eg
EN JULSÅNG PÅ PROSA 59
i hans fickor, plundrade honom på alla hans paketer,
grepo fast i hans halsduk, hängde sig kring hans hals,
trummade honom i ryggen och ryckte och sleto över-
allt i hans kläder. Vilka utrop av förvåning och för-
tjusning som hälsade varje uppryckt omslag! Och
vilken ångest när det förspordes att det yngsta barnet
tagit dockans stekpanna i munnen och var mer än miss-
tänkt att ha sväljt ner en kalkon av papier-maché på en
träkloss! Och vilken lättnad när allt detta befanns vara
falskt alarm! Glädjen, tacksamheten, hänryckningen, allt
är lika omöjligt att beskriva. Vare nog sagt att efter
hand barnen och deras förtjusning makades ut ur var-
dagsrummet och upp för trappan till övre våningen, där
de äntligen fördes till sängs, och stormen avstannade.
Men nu överskådade Secrooge allt med uppmärk-
sammare blickar än någonsin, när familjens fader, till
vars sida dottern med ömhet smög sig, satte sig ned
med henne och hennes moder vid sin egen brasa; och
när han betänkte att en annan sådan varelse, lika skön
och lika förhoppningsfull, kunnat kalla honom fader
och kunnat bli en vårblomma i hans levnads vinter,
då fuktades hans ögon ofrivilligt. i
— Min gumma! sade husfadern och: vände sig med
ett småleende till sin hustru; jag har sett en gammal
bekant till dig i dag.
— Vem då?
— Gissa!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
