Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 CHARLES DICKENS
nom att skrapa snömodden från stenläggningen fram-
för sina hus och från taken; det var vansinnigt roligt
för pojkarna i grannskapet att se den komma dun-
sande ned på gatan och splittras i små artificiella
yrväder.
Husfasaderna sågo smutssvarta ut, och fönstren
ännu svartare genom kontrasten med det vita snö-
täcket på taken och den något moddigare snön på
marken; där hade tunga vagnshjul redan plöjt djupa
fåror som korsade och åter korsade varandra hundra-
tals gånger där de stora huvudgatorna möttes. Himlen
var duskig, och gatuperspektiven voro stängda av en
smutsig dimma, halvt tö, halvt frost vars tyngre ämnen
föllo ned i en skur av sotflagor som om alla skorste-
nar i England kommit överens att fyra på så där av .
hjärtans grund på en gång. Det låg ingen prägel av
trevnad över vare sig klimatet eller staden, och likväl
kändes det liksom en doft av trevnad och munterhet
som det klaraste sommarväder och den mest strålande
sommarsol förgäves skulle sökt sprida.
Ty alla som voro i färd med att skotta bort snön
voro gemytliga och skinande belåtna; de ropade till
varandra från taken och växlade emellanåt en och
annan snöboll med varandra — ett gemytligare kast-
vapen än de flesta skämt i ord — skrattade hjärtligt
då de träffade och icke mindre hjärtligt när de gingo
på sned. Fågelhandlarnas bodar voro ännu halvt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
