Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JULSÅNG PÅ PROSA 79
Maken till gås hade aldrig funnits. Bob själv sade
sig knappt tro att någonsin maken till gås blivit stekt.
Stekens mörhet, välsmaklighet, storlek och det billiga
priset beundrades allmänt. Med tillhjälp av potatis
och äpplefyllningen räckte den för hela familjen; ja
mrs Cratchit anmärkte med stor glädje, när hon såg
en aning av ett ben ännu ligga kvar på fatet, att de
icke en gång ätit alldeles upp fågeln. Alla hade än-
dock fått fullt upp, och synnerligast de unga Cratchits
voro stoppade ända till ögonbrynen. Men nu när
Belinda bytt om tallrikar, gick fru Cratchit ensam ut,
— hennes spända väntan kunde icke fördraga några
vittnen — för att lyfta puddingen ur kitteln och bära
in honom.
Tänk om den ännu icke vore nog kokt! Om den
fölle sönder vid upptagningen! Tänk, om någon klätt-
rat över gårdsmuren, smugit sig in i köket och stulit
puddingen, medan familjen lät sig gåsen väl smaka!
De små Cratchits blevo bleka som lik, när denna möj-
lighet bragtes på tapeten.
Hurra, hurra! Ett stort ångmoln! Puddingen var
lyckligt kommen ur kitteln. Det luktade som i en
tvättstuga, det kom från servetten vari puddingen låg.
Därpå luktade det på en och samma gång som i en
matsal, som hos en pastejbagare och som i en tvätt-
stuga. Det kom från puddingen. En halv minut se-
nare kom fru Cratchit, rodnande och med ett stolt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
