Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 CHARLES DICKENS
sprungo alla barnen i ett hus ut i snön, för att möta
sina gifta systrar, bröder, kusiner, farbröder och tanter;
och vara de första som hälsade på dem. Där såg man
skuggor röra sig bakom fönstren, förmodligen gäster,
och här trippade en grupp nätta flickor, beslöjade och
instoppade i varma kappor, och alla pratande på en
gång, med lätta steg till ett hus i grannskapet; och ve
de unga, ogifta män som sågo dessa täcka varelser
hoppa in över tröskeln.
Att döma efter antalet av dem som skyndade till
bekanta, skulle man kunnat tro, att ingen enda stannat
hemma för att hälsa de besökande välkomna; och lik-
väl väntade man främmande i varje hus, och i varje
spisel- sprakade muntert den trevliga brasan. Hur
fröjdade sig icke julens ande däröver! Han blottade
sitt breda bröst och öppnade sin stora hand, sående
med denna ut glädje över alla. Till och med lykt:-
tändaren, som sprang framför dem på den mörka ga-
tan och var högtidsklädd, för att tillbringa aftonen hos
goda vänner, skrattade av hjärtat, när han gick förbi
anden, fastän han visst icke hade någon aning om att
själva julens ande. var honom så nära.
Och nu stodo de, utan att anden förut yttrat nå-
gonting därom, på en öde hed, där ofantliga grova
klippblock lågo kringströdda, liksom vore där en kyrko-
gård för jättar, och överallt framporlade vatten, eller
skulle åtminstone hava gjort det, så framt det icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
