Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TE
——
112 CHARLES DICKENS
— Hans fitar? frågade Joe.
— Vems annars? lydde svaret. — Han förkyler sig
inte, om han också ligger utan täcke, eller hur?
— Han måtte väl ej ha dött av något smittsamt?
Säg? frågade nu gamle Joe, och höll upp med sin sys-
selsättning och såg på henne.
— Var inte rädd för det, svarade kvinnan. — Så belåten
med hans sällskap var jag visst inte, att jag stannat
hos honom för sådana här saker, om han det gjort.
Åhja! ni kan gärna titta på den där skjortan, tilldess
det gör ont i ögonen på er; ni skall ändå inte hitta
på något hål eller någon sliten fläck. Det är den bästa
han hade, och en fin till på köpet. De skulle ha
fördärvat den, om inte jag tillägnat mig den.
— Fördärvat den? frågade gamle Joe.
— Ja, de hade kunnat vara i stånd att begrava
honom i den, svarade kvinnan leende. — Någon idiot
hade verkligen gjort det, men jag tog bort den. Till
svepning är en av bomull god nog; i den kan han inte
se otäckare ut än han skulle gjort i den här.
Rysande hörde Scrooge detta samtal. Han såg på
dem, där de lutade sig över sitt rov i det matta skenet
från den gamle spetsbovens lampa, med en vedervilja
och avsky som icke kunnat vara större om de varit
dämoner och köpslagit om liket självt.
— Ha, ha! skrattade samma kvinna, när gamle Joe
tog fram en flanellpåse med mynt och åt var och en på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
