Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 CHARLES DICKENS
det lilla ansiktet. Nu var han försonad med vad som
hänt och gick lugnad ned igen.
De satte sig nu omkring elden och samtalade; flic-
korna och modern höllo på med sitt arbete. Cratchit
berättade om hur utomordentligt god mr Scrooges
systerson varit; han hade ju knappt sett honom en
enda gång förut, men nu då han mött honom på gatan
och märkt, att han såg så ledsen ut, frågade han vad
som felades honom. — Jag berättade allt för honom, fort-
satte Cratchit, ty han är en vänlig och god människa.
Och han svarade: det gör mig hjärtligt ont, mr Cratchit,
och jag deltager på det innerligaste i er och er goda
hustrus sorg. Hur han det vet, kan jag icke begripa.
— Vet vad, min vän?
— Att du är en god hustru, svarade Cratchit.
— Det veta alla människor, sade Peter.
— Rätt anmärkt, min gosse, sade Cratchit; jag
hoppas. att alla människor veta det. Jag deltager på
det innerligaste i er goda hustrus sorg, sade han. Och
kan jag vara er till tjänst på något sätt, lade han till
och gav mig sin adress, så kom till mig. Jag blev
glad, sade Bob, inte så mycket för vad han lovade göra
som för hans ton, då han talade så vänligt till mig. Det
såg verkligen ut, som hade han känt vår lilla Tim och
delade våra känslor.
— Jag är säker på att han är en god människa,
sade mrs Cratchit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
