Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JULSÅNG PÅ PROSA 131
Att raka sig var ingen lätt sak för Scrooge, ty hans
hand darrade ännu, och den som skall raka sig måste
vara uppmärksam, till och med om han sitter aldrig
så stilla framför sin spegel. Men om Secrooge också
skurit nästippen av sig, skulle han häftat ihop den med
häftplåsterremsa och varit lika glad för det.
Han klädde sig i sina bästa kläder och begav sig
äntligen ut. Folket strömmade ut ur husen, såsom
han sett, när han vandrade genom staden med anden
nummer två; Scrooge lade händerna på ryggen, spat-
serade på och betraktade alla med ett fryntligt leende.
Han såg så oemotståndligt älskvärd ut att tre eller
fyra hyggliga människor tilltalade honom med ett:
God morgon, sir, glad jul! Och Scrooge berättade
sedermera ofta, att bland alla ljuva toner han hört i
sina dagar, ingen förefallit honom mer smekande.
Han hade icke gått långt, när han fick syn på den
"ståtliga herrn som dagen förut varit hos honom på
kontoret och frågat: Herrar Scrooge och Marley, om
jag icke misstager mig? Scrooge kände ett stygn i
hjärtat, när det föll honom in, vad den gamle herrn
skulle tänka om honom, när de möttes. Han visste
dock, vilken väg låg öppen framför honom, och han
följde den vägen.
— Min bäste herre, sade Scrooge, gick skyndsamt
emot honom och fattade bägge hans händer, hur står
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
