Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1832.] ST. PAULS-KLIPPOBNA. 7
att utspruta vatten är otvifvelaktigt och det föreföll mig, som
kunde han taga säkert sigte genom att rikta sifonen eller röret
på undre sidan af kroppen. Emedan dessa djur hafva svårt att
bära upp sitt hufvud, kunna de icke lätt krypa, när de läggas
på marken. Jag märkte att .en, som jag hade i kajutan, var svagt
fosforglänsande i mörkret.
St. Pauls-klipporna. Under färden öfver Atlantiska hafvet
lade vi, morgonen den 16 februari, bi tätt invid ön St. Paul.
Denna klippgrupp är belägen på 0°58’ nordlig bredd och 29°15’
vestlig längd. Den ligger 90 mil från Amerikas kust ocli 60
från ön Femando Noronha. Den högsta punkten ligger blott 50
fot öfver hafsytan och hela omkretsen är ej fullt en åttondedels
mil. Denna lilla punkt stiger tvärbrant upp ur verldshafvets djup.
Dess mineralogiska sammansättning är icke enkel; på somliga
ställen är klippan af en hornstensartad, på andra af fältspats-
artad natur, inneslutande smala serpentin-ådror. Det är ett an-
märkningsvärdt förhållande, att alla de talrika små öar, som ligga
långt från de stora fastlanden, i Stilla, Indiska och Atlantiska
hafven, med undantag såsom jag tror, af Seychellerna och denna
lilla klippgrupp, bestå antingen af korallkalk eller af vulkaniska
bergarter. Dessa oceaniska öars vulkaniska natur är tydligen en
utsträckning af den lagen och. en verkan af samma orsaker, vare
sig kemiska eller mekaniska, hvilka föranleda, att en öfvervägande
mängd af de nu verksamma vulkanerna äro belägna antingen nära
hafskusterna eller bilda öar midt i hafvet.
St. Pauls-ldipporna visa på afstånd en glänsande hvit färg.
Detta härrör till en del af spillningen från en ofantlig mängd
sjöfåglar och till en del af ett öfverdrag af ett hårdt, glänsande
ämne med en perlemorartad glans, hvilket är innerligt förenadt
med klippornas yta. När man undersöker detta med ett förstorings-
glas, befinnes det bestå af talrika, ytterst tunna lager, ehuru hela
dess tjocklek utgör endast omkring en linie. Det innehåller mänga
djurämnen och dess uppkomst härrör tvifvelsutan af regnets eller
vågstänkets inverkan på fågelspillningen. Under några obetydliga
guanolager på Aseension och på Abrolhos fann jag vissa dropp-
stenslika, greniga kroppar, tydligen bildade på samma sätt som
dessa klippors tunna, hvita beklädnad. De greniga kropparne
liknade till sitt allmänna utseende så nära vissa Nulliporer (en
familj af hårda, kalkhaltiga hafsväxter) att jag, när jag nyligen
hastigt såg öfver min samling, icke märkte skilnaden. Grenames
klotlika spetsar hafva ett perlemorlikt gry, likt tand-emaljen,
men så hårdt att det var i stånd att repa spegelglas. Jag får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
