Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPPHÖNS. ––-TRÅDLÖSHET. 41
1S32.J
än en dammig landsväg. Öfverallt sågo vi stora massor af rapp-
höns (Nothura major). Dessa fåglar gå icke i skockar, ej heller
dölja de sig som den europeiska arten. Det tyckes vara en myc-
ket enfaldig fågel. Om man rider omkring dem i en krets eller
snarare i en spiral, så att man kommer närmare för hvarje slag,
kan man slå ihjäl så många man behagar. Det vanligaste sättet
är att fånga dem med en rännsnara eller liten lasso gjord af
pennan i en strutsfjäder, fästad vid ändan af en lång käpp. En
gosse på en gammal, stadig häst fångar sålunda ofta ända till
30—40 på dagen. I Nordamerikas polartrakter fånga indianerna
den föränderliga haren genom att gå omkring honom i spiral-
formiga slag, när han är i sitt bo. Middagstiden anses vara
bäst, då solen står högt och jägarens skugga ej är mycket lång.
På återfärden till Maldonado följde vi en annan väg. Vid
Pan de Azucar, ett landmärke, som är väl kändt af alla, hvilka
seglat uppför Platafloden, stannade jag en dag i en mycket gäst-
fri gammal spanjors hus. Tidigt på morgonen bestego vi Sierra
de las Animas. Belyst af den uppgående solen var landskapet
nästan pittoreskt. Åt vester utbredde sig utsigten öfver en omät-
lig, jemn slätt så långt som till berget vid Monte Video och åt
öster öfver det kulliga landet vid Maldonado. På bergsspetsen
voro några små stenhopar, hvilka tydligen legat der sedan lång-
tid tillbaka. Min följeslagare försäkrade mig, att de voro ett verk
af indianerna i forna tider. Hoparne liknade, fast i mycket
mindre skala, dem, som vanligen finnas på bergen i Wales. Be-
nägenheten att på den högsta punkten i det omgifvande landet
utmärka hvarje vigtig tilldragelse, synes vara gemensam för hela
menniskoslägtet. I närvarande stund finnes icke en enda indian,
vare sig hyfsad eller vild, i denna del af provinsen. Ej heller
har jag hört, att de forna invånarne lemnat några varaktigare min-
nen efter sig, än dessa obetydliga stenrösen på toppen af Sierra
de las Animas. *»■’
Den allmänna och nästan fullkomliga trädlösheten i Banda
Oriental är anmärkningsvärd. Några bergkullar äro likväl till en
del betäckta med busksnår och på stränderna af större strömmar,
i synnerhet norr om Las Minas, äro pilträd icke ovanliga. Nära
Arroyo Tapes hörde jag talas om en palmskog och jag såg ett
palmträd af ansenlig storlek nära Pan de Azucar på 35:e bredd-
graden. Dessa och de träd, som blifvit planterade af spanjorerna,,
äro de enda undantagen i denna allmänna skoglöshet. Ibland de
införda trädslagen må nämnas poppel, oliv, aprikos och andra
fruktträd. Aprikoserna trifvas så väl, att de lemna det hufvud-
sakliga förrådet af bränsle till staden Buenos Ayres. Mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
