Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1832—3.) TUCUTUCON. 45
plötsliga utstötande. Det enda ljud jag vet, som har någon lik-
het dermed, är det första, dofva skallet af en stor hund. Sedan
jag i några minuter så godt som på en arms längd betraktat de
fyra djuren och de mig, rusade de till vattnet i fullt galopp med
den största häftighet, på samma gång de utstötte sitt skällande
läte. Sedan de dykt ett stycke, kommo de åter upp till ytan,
men visade endast öfversta delen af hufvudet. När honan simmar
och har ungar, lära dessa sitta på hennes rygg. Man kan lätt
döda dessa djur i stor mängd; men deras skinn har obetydligt
värde och köttet är föga välsmakligt. På öarne i Rio Parana
äro de ytterst talrika och utgöra jaguarens vanliga hyte.
Tucutucon (Ctenomys brasiliensis) är ett besynnerligt litet
djur, hvilket kortligen kan beskrifvas som en gnagare med mull-
vadens lefnadssätt. lian är ytterst talrik i somliga trakter, men
svår att fånga och kommer, som jag tror, aldrig upp ur jorden.
Vid mynningen till sina hålor uppkastar han jordhögar lika mull-
vadens, men mindre. Betydliga landsträckor äro så fullständigt
underminerade af dessa djur, att hästarna ofta nedsjunka öfver hof-
varne, när de gå fram der. Tucutucos tyckas till en viss grad lefva
sällskapligt. Den person, som skafEade mig exemplar deraf, hade
fångat sex tillsamman, och han sade, att detta ofta var händelsen.
De äro nattdjur och deras förnämsta föda är växtrötter, hvilka
utgöra föremålet för deras vidsträckta gräfningar nära jordytan.
Detta djur igenkännes öfverallt på ett mycket egendomligt läte,
som det låter höra, när det är under marken. När man först
hör det, blir man mycket förvånad, ty det är icke lätt att säga
hvarifrån det kommer, ej heller är det möjligt att gissa hvad det
är för slags djur, som ger det ifrån sig. Lätet består i ett kort,
men icke groft näsgrymt, hvilket entonigt upprepas fyra gånger
tätt efter hvarandras-‘. Namnet tucutuco har djuret fått af detta läte.
Der detta djur är talrikt, kan man höra det alla tider på dagen
och stundom alldeles under sina fötter. När man håller dem inom
hus, röra de sig, långsamt och ovigt, hvilket tyckes bero derpå,
att deras bakfötter sträcka sig utåt; och emedan lårbensledgången
saknar en viss sena, äro de alldeles ur stånd att kunna göra
äfven det minsta skutt. De äro mycket dumma vid sina försök
att fly, och när de blefvo onda eller skrämda läto de höra sitt
* Vid Rio Negro i norra Patagonien finnes ett djur med samma lef-
nadssätt, sannolikt en närstående art, men hvilken jag aldrig såg. Dess
läte skiljer sig från Maldonado-artens. Det upprepas endast två gånger i
stället för tre eller fyra gånger och är tydligare och högre. När man hör
det på något afstånd, liknar det så mycket det ljud, som uppkommer, när
man nedhugger ett litet träd, att jag stundom varit mycket tveksam om
dess ursprung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
