Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 MALDONADO. [kap. III.
kommit till en liknande slutsats i afseende på den sydamerikanska
strutsen, hvars honor äro parasitiska, om jag så får uttrycka mig,
sinsemellan; i det hvarje hona lägger flera ägg i åtskilliga andra
honors bon och strutshanen åtager sig hela rufningsbestyret, lik-
som de främmande fosterföräldrarne i fråga om gökhonan.
Jag vill endast omtala två andra fåglar, hvilka äro mycket
allmänna och utmärka sig genom sina lefnadsvanor. Saurophagus
sulphuratus är en typisk art af törnskatornas stora amerikanska
slägte. Till sin kroppsbygnad närmar han sig mycket de egent-
liga tömskatorna; men till sitt lefnadssätt kan han jemföras med
flere andra fåglar. Jag har ofta sett honom under jagandet efter
föda segla öfver en fläck, liksom en falk och derefter förflytta
sig till en annan. När man ser honom sålunda sväfvande i luf-
ten, skulle man lätt på ett kort afstånd kunna misstaga honom
för en roffågel; men när han slår ner, sker det med vida mindre
kraft och snabbhet än falken. Emellanåt uppehåller Saurophagus
sig i grannskapet af vatten, der han sitter helt stilla liksom kungs-
fiskaren, och fångar de småfiskar, hvilka komma in till brädden.
Dessa fåglar hållas icke sällan i burar eller på gårdarne med
klippta vingar. De blifva snart tama och äro mycket roliga till
följe af sitt sluga, putslustiga sätt, hvilket för mig beskrefs såsom
snarlikt den vanliga skatans. Deras flygt • är våglik, emedan huf-
vudets och näbbens tyngd tyckas vara för stora för kroppen.
Om aftnarne sitter Saurophagus i någon buske, oftast utmed
vägen, der han oaflåtligt och utan någon omvexling låter höra
sitt gälla ehuru ingalunda obehagliga läte, hvilket har någon lik-
het med artikulerade ord. Spanjorerna säga, att det liknar orden
”Bien te veo” (jag ser dig nog), och hafva derföre gifvit honom
detta namn.
En härmfågel (Mimus orpheus), af infödingame kallad Ca-
landria, är märklig derföre att han har en sång, som öfverträfEar
alla andra fåglars i detta land. Han är så godt som den enda
fågel i Sydamerika, hvilken jag sett slå ned för att sjunga. Sången
kan jemföras med säfsångarens, men är starkare, i det några
sträfva oeh mycket höga toner blandas med en behaglig drill.
Sången höres endast om våren. Under andra tider är hans läte
sträft och långt ifrån välljudande. Vid Maldonado voro dessa
fåglar tama och djerfva. De uppehöllo sig ständigt vid landt-
gårdarne för att hacka på köttet, som hängde på dörrposterna eller
husväggarne. Om någon annan liten fågel ville deltaga i kalaset,
bortjagades han genast af Calandrian. På Patagoniens vidsträckta,
öde slätter finnes en annan närslägtad art (Orpheus patagonioa
d Orb.), hvilken uppehåller sig i de med taggiga buskar bevuxna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
