Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1833.] INDIANSKA FAMILJER. 63
General Rosas läger låg tätt invid floden. Det utgjordes af
en fyrkant bildad af vagnar, kanoner, halmkojor med mera dylikt.
Manskapet utgjordes nästan uteslutande af rytteri och jag tror att
man aldrig förr hopsamlat en så boflik, röfvaraktig krigshär. De
flesta af gemenskapen voro af blandad ras, ett mellanting af neger,
indian och spanjor. Jag känner icke orsaken, men personer af en
dylik härkomst, hafva sällan något godt ansigtsuttryck. Jag upp-
sökte generalens sekreterare för att visa mitt pass. Han böljade för-
höra mig på det mest högtidliga och hemlighetsfulla vis. Lyck-
ligtvis hade jag ett rekommendationsbref från styrelsen i Buenos
Aires till kommendanten i Patagones. Detta bars till general Rosas,
som skickade mig en mycket artig helsning med sekreteraren, hvil-
ken återvände idel leenden och förbindlighet. Vi togo vår bostad
i en underlig gammal spanjors ”rancho” eller hydda, hvilken hade
tjenat under Napoleon den Store på dennes ryska fälttåg.
Vi stannade två dagar vid Colorado. Jag hade icke mycket
att göra, ty det omgifvande landet var ett moras, som om som-
maren (december), när snön smälter på Cordilleran, öfversvämmas
af floden. Mitt hufvudsakliga tidsfördrif var att betrakta indian-
familjerna, när de kommo för att köpa några småsaker vid den
rancho, der vi befunno oss. Det antogs, att Rosas hade omkring
sex hundra indianska bundsförvandter. Karlame voro af en reslig,
vacker växt och likväl var det sedermera lätt att se huru samma
anletsdrag hos den vilde eldsländaren hade blifvit vederstyggliga
genom köld, brist på föda och en lägre grad af hyfsning. Några
författare hafva, då de beskrifva de ursprungliga menniskoraserna,
skilt dessa indianer i två klasser, men detta är helt visst oriktigt.
Några af de unga qvinnorna eller ”chinas” förtjenade till och med
att kallas sköna. Deras hår var groft, men glänsande svart och
de buro det i två flätor, som hängde ned till midjan. De hade
liflig färg och ögon, som tindrade af klarhet. Deras ben, fötter
och armar voro små och vackert bildade. Deras fotvrister och stund-
om deras midja pryddes med breda band af blå perlor. Ingen-
ting var intressantare än att skåda någon af dessa familjegrupper.
En mor med en eller två döttrar kom ofta till vår rancho, ridande
på samma häst. De rida liksom karlarne, men med knäen mycket
mera uppdragna. Denna vana härrör måhända deraf, att de undei
färder bruka rida på påckhästame. Qvinnomas göra är att af- och
pålasta hästarne, att slå upp tälten för natten, med ett ord, att
liksom alla vildars qvinnor vara nyttiga slafvar. Karlarne strida,
jaga, hålla reda på hästarne ooh förfärdiga sadelmunderingen. Ett
af deras förnämsta göromål. inomhus är att knacka två stenai mot
hvarandra till dess de bli runda, för att begagnas till bolas. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
