Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[kap. IV.
68 från eio negeo till bahia blanoa.
ländt. Sedan vi lemnat den släta gräsmark, som utsträckte sig
låno-s med en liten bäck, kommo vi snart ut på en vidsträckt slat
öken, som bestod af antingen sand, saltträsk eller rena dyn Som-
ligstädes var den beklädd med låga busksnår och till en del med
sådana saftiga växter, som frodas endast der salt finnes i öfver-
flöd. Så magert landet än är, så funnos likväl strutsar, hjortar,
agutis och hästar i mängd. Min vägvisare berättade mig, att
han två månader förut hållit på att mista lifvet, då han icke långt
från denna trakt hade varit på jagt med två andra karlar, hvar-
vid de plötsligen råkade på en hop indianer, hvilka förföljde dem
och snart upphunno samt dödade hans båda följeslagare. Hans
eo-en hästs ben hade äfven blifvit insnärjda med bolas; men han
sprang af och lösskar dem med sin knif, hvarvid han måste ned-
hukad krypa kring hästen; och likväl fick han två. svåra sår af
indianernas lansar. Sedan han derefter kastat sig i sadeln, lyc-
kades han genom den underbaraste ansträngning att nätt och jemt
hålla sig utom håll för sina förföljares långa lansai, hvilka jagade
honom tills de hunnit i sigte af fästet. Från den stunden utkom
en befallning, att ingen fick ströfva långt bort från nybygget. Jag
visste ej af detta förbud, när jag begaf mig åstad och öfver-
raskades af att se huru sorgfälligt min vägvisare gaf akt på en
hjort, hvilken tycktes hafva blifvit skrämd af något aflägset föremål.
Vi funno att Beagle ännu icke anländt och begåfvo oss
följaktligen på återvägen, men då hästarne snart tröttnade, nöd-
gades vi tillbringa natten på slätten. På morgonen hade vi fån-
gat en bälta, hvilken ehuru en högst förträfElig rätt, när hon blif-
vit stekt i sitt skal, icke var nog till frukost och middag för två
hungriga personer. På det ställe der vi stannade öfver natten,
var marken betäckt med en skorpa af svafvelsyradt natron och
var följaktligen utan vatten. Likväl kunde flere af de smärre
gnagrarne här finna sitt uppehälle och tucutucon lät under halfva
natten höra sitt lilla egendomliga grymt under mitt hufvud. Våra
hästar voro mycket dåliga och emedan de ej haft något att dricka,
voro de om morgonen så utmattade, att vi nödgades gå. Vid mid-
dagstiden dödade våra hundar en hjortkalf, hvilken vi stekte. Jag
åt något deraf, men blef odrägligt törstig. Detta var så mycket
plågsammare, som vägen till följe af något nyligen fallet regn var
full med små pussar af klart vatten, utan att en enda droppe var
drickbar. Jag hade knappast varit tjugu timmar utan vatten och
endast en del af denna tid under en het sol, och likväl gjorde
törsten mig mycket matt. Huru menniskor kunna lefva två eller
tre dagar under sådana omständigheter, kan jag ej fatta. På samma
gång måste jag tillstå att min vägvisare ieke led det ringaste och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
